Oproffsigt

Idag tänker jag gnälla. Jag anser mig ha rätt till det. Det handlar om mitt jobb. Sedan jag började på det uppdrag jag nu sitter på har jag kämpat med att föra in lite mer strukur och proffetionalism i projektet. Jag vet med mig att jag kan ha lite svårt att kommunisera med mina projektdeltagare och intressenter så jag har verkligen ansträngt mig för att vara så klar och tydlig som det bara går.

I början av januari började vi med den största omskrivningen av applikationen på flera år. Det handlar om uppdatering av både programspråket och den serverplattform som applikationen körs på.

I slutet av januari, den 31 för att vara exakt, skickade jag ut ett mail till alla intressenter. Vi har två andra projekt som har kopplingar mot vår applikation. Då hade vi just startat en ny fysisk server med den helt nya plattformen. Jag uppmanade alla att verkligen testa att det funkar som det ska. Efter två dagar kom den första reaktionen och ytterligare två dagar sedare en rejäl bunt till. Det är dessa rättningar som vi har jobbat med sedan dess. För 10 dagar sedan skulle det produktionssättas för första gången men det visade sig då att en av komponenterna innehöll en bugg som gjorde att det vid produktionsbelastning inte höll ihop. Mera läsning på internet alltså.

Torsdags förra veckan meddelade jag alla intressenter att jag skulle starta den nya plattformen 08.00 idag eftersom jag nu inte fått några mer reaktioner på det som ligger på test-servern. Så det gjorde jag.

Sitter och tittar på loggarna och konstaterar att det går fortare, det är bra trafik på siten och det mesta går bra.

Det är nu som det hela börjar gå åt helvete.

Strax före 9 kommer G till jobbet. 9.20 säger han "Nu funkar det inte!!" När jag kommer på vad som är fel och säger vad som är felet säger G med en ytterst irriterad röst "Du kan ju inte bara gå och ändra på saker utan att säga till oss!"

Varvid jag tiltar och påpekar att det är över en månad sedan jag produktionssatte test-servern. "Det känner jag inte till", säger G. Varvid jag blir skogstokig.

Vi ska inte beskriva det påföljande samtalet men det slutar med att jag citerar alla de mail som gått ut i frågan (totalt 4 stycken) samt vilken lösning de kan göra. Jag kan lösa problemet på ca 2 minuter men vägrar att göra det innan G har bett om ursäkt.

Sedan hämtar jag kaffe, switchar tillbaka till gamla miljön och går och gör annat.

16.10 går G. 16.14 kommer G tillbaka med vår projektledare och ber om ursäkt för sitt beteende. 16.25 är problemet löst. Ny produktionssättning en annan dag...

Varför ska det vara så jävla svårt för äldre herrar att be om ursäkt och erkänna när de har gjort fel??