Ska barnet döpa eller inte? Ska vi verkligen tvinga på barnet en tro som vi själva kanske inte fullt ut tror på? När var jag i kyrkan senast och det inte var för just dop, bröllop eller begravning? Urlänge sedan.
Och OM barnet ska döpas, var ska det döpa? Här där det bor, hos farmor och farfar eller hos mormor och morfar?? Kräver en del tankeverksamhet.
Nu måste vi ändå vänta tills barnets morbror kommer hem från utlandet så vi har lite tid på oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tack för inläggen på min blogg... Är du Botildas sambo? Bebisen verkar väldigt lik hennes bebis! :-D Lika sööööt! :-)
För oss var det inget snack om saken. Det ligger inte i våra värderingar att tvinga in ett litet barn i kyrkan. Sådant ska man välja själv!
Två av mina barn är icke-döpta. Inte jag heller, men det är bara för att min pappa är pingstvän och ville att jag själv skulle få ta ställning, då hon/dom menar att dopet ju inte är bara att ge namn, utan att bekräfta att man vill tillhöra kyrkan och tron.
När jag vid 32 års ålder fick mitt tredje barn, då minsann .., då blev det dop och hela rasket!
De två första har ett enda namn var, den här fick TRE.
Samtidigt passade hon som var äldst, då 14,på att döpa sig också, hon ville nämligen bli komfirmerad som sina kamrater.
Så där stod vi med lillpojken på armen och en "lucia-klädd" tonåring intill oss och båda blevo döpta ..,-) Vilket krångel.
Skicka en kommentar