Ryktet om min död...

Nä, jag är inte död, det känns bara så ibland. Det är lite mycket just nu bara. Jul och jobb och sessan och förkyld och BLÄ!!

F.ö. tycker jag inte om jul. Har jag inte gjort sedan jag var 11 och blev opererad för gallsten. Ni kvinnor pratar om att föda barn... Hur ont kan det ta egentligen. Jag vet flera kvinnor som utsatt sig för smärtan flera gånger. Det skulle man aldrig göra med gallsten.

Idag var jag med om något oerhört ovanligt. En snäll stockholmare. I julstressen. Var inne i en butik för att shoppa en julklapp (kan av naturliga skäl inte säga vilken butik eller ens till vem julklappen är). Sessan var med i vagnen. När vi kom in så tog jag en nummerlapp. 43. "21!! Nummer tjugoett!". 22 nummer före... *suck*

Lättar på sessans kläder lite så hon inte ska koka bort så liten som hon nu är. Efter ca 15 minuter börjar hon ändå tycka att butiken är tråkig. "Nummer tjugonio! 29 någon?". Sessan har fram tills nu flirtat med en äldre herre med en fantastiks mustasch men nu börjar hon bli lite grinig. Och högljudd. Mannen vänder sig till mig och frågar "Vad har du för nummer?" och jag svarar som det är, 43. "Då byter vi, jag har 31 men jag har hela dagen på mig men din lilla fröken verkar inte vilja vara kvar här så länge till."

Det finns småsaker som gör en jätteglad, som att få ett lägre könummer. Nu uppmärksammade min expedit detta så när jag fått hjälp så säger han högt och tydligt "Men var ni inte två i ditt sällskap som skulle handla?" och tittar på min hjälpsamme farbror. Och så fick han hjälp han med. SE!!! Det lönar sig att vara snäll.

"För är du snäller få kan du få,
men är du stygger så får du två!"
- känd skaldare