Inskolning

Idag var det återigen dax för mig att ta med mig Sessan till dagis. Vi har nu skolat in i en dryg vecka. Redan strax efter 8 så börjar hon dra i sakerna, släpa på vagnen och vara på ett ytterst otrevligt humör. Fattar inte farsan att vi ska till dagis NU.

Strax efter 9 är vi i alla fall där och efter att ha parkerat vagnen i vagnförrådet och hämtat sessans stövlar så är vi ute på gården (i regnet) med en farlig fart. Och sessan drar iväg som en liten stormvind. Halvvägs ner till de andra barnen vänder sig "skitungen" om och vinkar åt mig, som om hon förväntade sig att jag skulle gå. Enda gången hon ens såg åt mitt håll var när jag 15 minuter senare säger åt henne att "nu går pappa". Allt hon gör är tittar på mig med minen "jaha? Och?".

Sedan blev det ett 15 minuters gästspel vid 12-tiden OM hon skulle trillskas vid vilan. Men nä. Jag fick vackert gå hem utan att ens ha fått peta på henne. Hon somnade. UTAN MIG!!!

Men hon blev väldigt glad när jag kom och hämtade henne. Strax före 3. Stod inte ut att vara utan henne längre då.

Inskolning är nog mest till för föräldrarna. Så att vi på ett mjukt sätt skall hinna inse att våra små bebisar inte är så små mera.