Föräldrarlös

I söndags eftermiddags befriades äntligen min mamma från sitt fängelse. I flera år hade hon varit sjuk i Alzheimers och det senaste året har det varit nästan olidligt att se henne.

Men i söndags fick hon stilla och värdigt bara somna in med pappa vid sin sida (Ja, eller mannen som jag räknar som min pappa på alla plan utom det biologiska).

Kvar av henne fanns bara ett skal. Ett väldigt litet skal. Den bilden kommer att finnas kvar av henne. Men starkare i minnet kommer den varma, starka, bestämda och ömsinta mamman att finnas.

Vi minns en mamma, farmor och maka.



https://www.alzheimerfonden.se/