Det är inte sådär väldigt ofta som jag som man känner mig diskriminerad men idag råkade jag ut för en situation som var mindre rolig. Var på shopping-utflykt med lilla A till en outlet ute i en förort till Stockholm. Hade knatat runt och letat vinter-overall i att antal butiker när jag stiger in på "den stora barn-butiken", låt oss kalla den för Knoddriket.
Strövar runt där en ganska lång stund. Hittar overaller. Ganska många. Inser att jag behöver experthjälp. I butiken finns ett ungt par som beställer vagn av en expedit. En mamma pratar säng med en annan och bland barnkläderna står en överlycklig farfar eller morfar och väljer vääääldigt små kläder. Hela gubben lyser som en fyr av lycka. Ler igenkännande.
Anyway... kvar finns bara tjejen i kassan men henne kan jag ju inte be om hjälp och far/morfarn ser ut att snart vara färdig så jag står där och väntar. Väntar... Väntar...
Till slut är mamman med sängen klar och går mot kassan. Bakom mig kommer då en mamma med barnvagn in. Jag söker ögonkontakt med den nu lediga säng-expediten och ser att hon ser mig. Hon kommer emot mig och jag börjar prata med henne.
Döm om min förvåning när expediten bara passerar mig och går direkt fram till mamman med barnvagn och undrar om hon behöver hjälp med något.
Det är första gången på väldigt länge som jag bara står och stirrar... Går till slut fram och säger "ursäkta, men jag har varit här en stund och skulle vilja ha lite hjälp".
Svaret blir "jaha. ja. jag trodde du var i sällskap med någon".
Knoddriket har tappat en kund. Det kommer att dröja länge innan jag sätter min fot där igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men de är väl kända för att vara skit. Gå till en mindre butik. Där kan du bli omkramad och till och med få en kopp te.
Skicka en kommentar