Hela morgonen idag har jag gått och haft en lustig känsla i kroppen, en känsla av nervositet och förväntan som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Visste bara på nått sätt att något var på G. Så när jag höll på att diska ur mocka-bryggarna så slog dig mig att jag måste ringa min italienske jönköpingsbo.
Han var lite stressad kan man säga. Vattnet hade gått... Så inom tre dagar är han också pappa.
Det fåniga är att jag är mer nervös nu än för ett år sedan när trettondagsprinsessan föddes. Och löjligt svartsjuk över att jag inte får vara med på en av de häftigaste adrenalin-kickar som finns att uppbåda på denna jord. Fallskärmshopp och fullt nerlägg med hojen... det är bara blahablaha jämfört med att vara med och föda barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar